Spårämnen

I samband med växtnäring talas det mycket om huvud- och binäringsämnen, såsom kväve, fosfor och kalium, men spårämnena är lika viktiga för grödans tillväxt. Spårämnesbehovet är endast hundra- eller tusentals gånger mindre än kvävebehovet.

Växterna behöver kontinuerligt sex spårämnen: järn, mangan, zink, koppar, bor och molybden. Om växten lider brist på någon av dessa, försvagas grödans tillväxt eller stannar av helt. Då minskar skördeavkastningen eller uteblir i värsta fall.

Spårämnenas betydelse i växten

Järn, Fe
– Mycket viktig för klorofyllbildningen och växtens funktioner
– Viktig i många biokemiska och fysiologiska reaktioner

Mangan, Mn
– Viktig för kloroplasternas funktion och fotosyntesen
– Fungerar som enzymernas aktiverare
– Medverkar i proteinbildningen och förbättrar kväveutnyttjandet

Zink, Zn
– Behövs för att bilda proteiner
– Nödvändig även vid bildningen av kolhydrater
– Medverkar i cellernas delning och tillväxt

Koppar, Cu
– Kloroplasternas beståndsdel
– Nödvändig vid cellandningen och fotosyntesen

Bor, B
– Förstärker cellväggarna
– Viktig för pollenbildningen
– En del av DNA
– Nödvändig i vegetationspunkterna

Molybden, Mo
– Påverkar många enzymers funktion
– Medverkar i kväve- och svalelämnesomsättningen
– Viktig för baljväxternas rotknölars funktion

Spårämnena kan ges åt växterna som enskilda näringsämnen. Det är ändå enklare att ge dem som NPK-gödsling, som färdigt innehåller behövliga spårämnen, eller som en skild spårämnesblandning med alla sex spårämnen i för växten lämpliga förhållanden.

YaraTera REXOLIN APN är en spårämnesblandning i pulverform, som innehåller alla sex spårämnen i rätt förhållande. Produkten är enkel att lagra och den pulverformade sammansättningen tål att utsättas för ljus eller kyla.

Växten tar upp järnet som Fe²⁺- eller Fe³⁺-joner och mangan, zink samt koppar som Mn²⁺, Zn²⁺ ja Cu²⁺ -joner. Bor tar växten upp som borsyra (H3BO₄) och molybden som MoO4⁻ -anjoner.

Av spårämnena bör metallerna (järn, mangan, zink och koppar) vara i kelatform i produkten för att undvika utfällning och att spårämnena håller sig i en för växten användbar form. Blandar man till blandningen själv, bör man aldrig använda sulfatformerna av järn, mangan, zink eller koppar. Bor kan ges åt växterna som solubor eller borsyra och molybden som natriummolybdat.

I YaraTera REXOLIN APN –spårämnesblandningen är alla fyra metaller i kelatform.

Bilden nedan visar vad som händer om järn tillsätts som kelat och de övriga spårämnena som sulfater.

Mangan, zink och koppar tar kelatet från järnet, som därefter utfälls i svårupplöslig järnsulfat. Med tiden lider växterna av järnbrist och järnsulfatet täpper till filter, droppar och hela bevattningssystem.

Bild 1: Om mangan, koppar och zink tillsätts som sulfat och järn som kelat, ser man att redan vid pH-värdet 5,5 har mangan, zink och koppar omvandlats till kelater. Samtidigt har järnet reducerats och utfällts till järnsulfat. Om alla dessa näringsämnen från början hade varit i kelatform, hade även järnet i sin kelatform hållit sig stabil även om pH stigit.

Ge aldrig för mycket spårämnen. Spårämnenas optimala mängd och överdos, alltså mängden som förorakar förgiftning, är mycket nära varandra.

Rätt pH-nivå är mycket viktigt när man talar om spårämnen. Optimal pH är 5,6–6,5, då är spårämnena i en för växten användbar form. För högt eller för lågt pH leder till att spårämnena absorberas sämre eller till och med till förgiftning (mangan i lågt pH).

Symptomen på spårämnesbrist och -förgiftning i olika växter kan kontrolleras i Yara Checkit -appen. Ladda ner den avgiftsfria appen i din smartapparat från appbutiken.

Fråga vid behov modigt om råd av Yaras sakkunniga!